Brevlåda i Alger. Foto: Johnny Friskilä
Förr i tiden var posten en viktig samhällsfunktion och varje stor stad hade ett postkontor det stod respekt av. Huvudpostkontoret var gärna ståtligt, med många rum i många våningar där det jobbade många funktionärer. De hanterade pengar, frimärken, brev, paket, papper och stämplar. Hit gick man heller inte varje dag. Idag finns det inte så många gamla postkontor kvar. Eller, byggnaderna finns där, men de innehåller knappast någon post.
I Algeriets huvudstad, Alger, finns posten kvar – en stor byggnad, byggd av franska arkitekter i morisk stil vid ett av de centrala torgen i den nya stan. Nya, därför att fransmännen byggde den. Nya stan, till skillnad från gamla stan, där araberna bodde, med så trånga gator att åsnor var enda transportmedel. Jag har kort väg att gå från mitt hotell, även det en fransk byggnad från början på 1900-talet, eller möjligtvis slutet av 18…
Jag går in, väntar på att någon ska ropa till mig franska, vad gör du här? En europé med stor kamera om halsen inne på huvudpostkontoret, här finns inga andra européer, inte bara på posten, utan knappast i hela Alger. Vad roligt om jag haft ett vykort att skicka, tänker jag, men det hade jag inte. Jag tittar mig omkring, en brevlåda likt inga brevlådor jag någonsin sett förut. En stor sal, kakel, mosaik, en ljuskrona, ett tiotals människor, totalt, vakten inkluderat. En grön platskorg bryter mot det gamla träverket och jag tar några foton. Vakten säger inget. Jag går ut. Det känns lite som att ha blivit slängt tillbaka i tid, 70 eller 80 år. Om det inte vore för platskorgen. Hoppas de aldrig får post i butik i Alger.
Huvudpostkontoret i Alger. Foto: Johnny Friskilä
Kommentera