Khndzoresk – grottstaden

Av Johnny Friskilä17 augusti, 2015

Khndzoresk, Armenien, foto: Johnny Friskilä

Konsonanterna staplas på varandra. Ortsnamn på ett utländskt språk kan vara svåra att uttala. K-h-n-d-z, de första bokstäverna i landsbynamnet kommer från ”Khor Dzor” – det är armeniska och betyder ”djup dalgång”.

Vi har tagit oss till sydöstra Armenien – vi ska se en grottstad. Grottstäder finns det gott om i världen. Georgien har sina, så har även Turkiet och Iran. Det verkar ha varit populärt i den här delen av världen. Kanske inte så konstigt, en grotta är sval om sommaren och mild om vintern. Utanför grottan är det annorlunda, om sommaren steker solen och temperaturerna når sina 40 grader. Om vintern fryser allt till is.

Fram till på 1950-talet bodde det människor här, i grottorna. De blev förflyttade till nya Khndzoresk, någon kilometer bort – ingen grottstad, utan en vanlig sömnig landsby med vanliga sömniga hus. Det skulle bo modernt, het det. Inte kunde Sovjeunionen ha grottmänniskor heller. I nya Khndzoresk bor idag ungefär 2000 människor. De arbetar med jordbruk. På den goda gamla tiden, på grott-tiden, för sådär hundra år sedan, bodde här 8000 människor, i grottorna, utgrävda från bergssidorna på båda sidor av den djupa dalen. Då fanns här även flera garverier. Nu används en och annan grotta som lager för djurens hö.

En kyrka står övergiven, fast kanske inte helt. Några ikonbilder ligger i dammet på golvet och någon har lagt kvar sina tändstickor. En liten Jesus på ett litet kors har fattat eld, men han står där fortfarande, troligtvis som ett vittnesbörd om för många tända ljus och för mycket värme. Dörr saknas.

Khndzoresk, Armenien, foto: Johnny Friskilä

Annars är grottorna tomma, här, i det som en gång var största landsbyn i denna del av Armenien, här, där grottorna byggdes ovanpå varandra, i våningar, så att taket på ena grottan var golvet på andra.

Khndzoresk, Armenien, foto: Johnny Friskilä

En äldre man kommer ridande på sin åsna. Sakta, lugnt, han vinkar till oss och vi hälsar tillbaka. Han har säkert sett turister förut, folk som vill se detta märkliga komplex av naturliga och människoskapta hålrum i berget. Någon har gjort ett par grottor om till grishus. Feta och stora är de, suggorna som vi ser. Världens enda grottgrishus kanhända?

Khndzoresk är en del av en nyare historia, hur människan ska moderniseras, passa in i ett samhälle av idag. Officiellt bodde människor här tills på 1950-talet. Vår guide säger att de sista flyttade så sent som 1970-talet. Kanske den äldre mannen på åskan bodde i grottbyn som ung? Khndzoresk, med utsikt över djupa dalen…